Inget händer i organisationen trots beslut och ambitioner
Så möter du tyst motstånd när kultur och gamla vanor hindrar förändring.
Ledningen har fattat beslut. Målen är satta. Det är tydligt vad som ska göras. Fast ändå händer inget (i alla fall inget märkbart). Grupperna jobbar på som vanligt. Beteenden sitter kvar.
Det här skapar frustration hos ledningen. Inte för att medarbetarna aktivt arbetar emot dem. Utan för att den kultur som finns håller fast vid det som är vant och som har fungerat.
Kulturen styr
I varje grupp finns en sorts osynlig berättelse: ”Så här gör vi här”, ”Det där fungerar inte i praktiken”, ”Vi har alltid jobbat på det här sättet”, ”Ledningen kommer med så många nya påfund och detta kommer blåsa över” och så vidare.
Det är en slags självbild på gruppnivå som också finns på organisationsnivå. Den ger trygghet. Den berättar vilka vi är, tillsammans. Fast när förändring krockar med den berättelsen, då uppstår motstånd. Inte nödvändigtvis högljutt. Bara att … inget händer.
Det är mänskligt att hålla fast vid det som är tryggt. Social Identity Theory visar att vi knyter vår identitet till gruppen vi tillhör. Om förändringen känns som ett hot mot gruppens vi-känsla, så backar vi. Vi vill inte riskera att tappa tillhörighet, status eller trygghet. Det här händer inte för att någon är trög eller lat. Det händer för att vanor fungerar, och kultur sitter djupt.
Ett exempel
På ett tillverkningsföretag med lång historia skulle produktionsteamet införa ett nytt lean-baserat arbetssätt. Ledningen hade investerat i utbildning, nya system och tydliga instruktioner. Men ett halvår senare hade nästan ingenting förändrats på fabriksgolvet.
Produktionschefen blev frustrerad, tills hon började lyssna på vad som faktiskt sades i lunchrummet: ”Förr löste vi problem utan alla dessa blanketter” och ”Vi har alltid levererat i tid, varför ändra något som fungerar?”
Hon insåg att företaget hade en stark identitet kring sitt hantverkskunnande. Teamet såg det nya arbetssättet som ett hot mot sin yrkesstolthet, inte som ett verktyg för förbättring.
I stället för att pressa på valde produktionschefen en ny strategi: hon bad de mest erfarna operatörerna dokumentera sin expertkunskap som en del av det nya systemet. De blev involverade och respekterade. När deras kunnande blev en central del av förändringen började motståndet lösas upp. Ett år senare hade produktiviteten ökat, och flera av de tidigare skeptikerna var nu de främsta förespråkarna för det nya arbetssättet.
Vad kan du göra som ledare?
Här är fyra sätt att börja röra på det som sitter fast.
1. Gruppens självbild: se den kollektiva berättelsen
Det kan låta abstrakt, fast vi människor styrs till stor del av de berättelser som vi har om oss själva. Fråga dig själv som ledare: vilken berättelse styr den här gruppen? Vad är deras historik? Vad är de stolta över? Vad skyddar de? Varför är det logiskt att göra som de gör i det sammanhang de befinner sig i? Försök verkligen förstå på djupet innan du trycker på för att en förändring ska ske. Ofta handlar det om att besluten hotar en identitet som gett gruppen mening, resultat och sammanhang under lång tid.
2. Öppen dialog: sätt ord på det svåra
Säg det högt: ”Det är inte konstigt att vi håller fast vid det gamla. Det är tryggt. Fast vi behöver testa något nytt i den situation vi befinner oss i.” Det minskar skam och gör det mänskligt att känna osäkerhet. När du normaliserar att förändring ofta är svårt skapar du utrymme för ärlighet. Låt det som finns på insidan komma ut i ljuset, utan att vara dömande och otålig.
3. Trygghet att prova: gör plats för experiment
Ge teamet små, trygga ytor att testa nya beteenden. Börja i det lilla. Reflektera tillsammans. Gör om. Gör bättre. Små framgångar bygger tillit till det nya och visar att förändring är möjlig utan att gruppens identitet hotas.
4. Förstärk det positiva genom uppmärksamhet
När du ser någon göra annorlunda, säg det: ”Jag såg att du testade något nytt där. Det var modigt.” En ny eller uppdaterad kultur börjar ta form när människor får nya vanor som fungerar. Positiv uppmärksamhet förstärker beteenden som annars lätt försvinner i bruset av gamla vanor.
Kultur och struktur går hand i hand
När människor vågar prova nytt utan att riskera tillhörighet, då kan det hända något. Då börjar ni skriva om berättelsen om vilka ni är. Och det är där verklig förändring får fäste.
Verkliga kulturförändringar sker inte genom enbart struktur, processer och mål. De sker när gruppens självbild börjar inkludera det nya sättet att arbeta, när ”så här är vi också” blir en del av identiteten. Kulturen är avgörande. Kulturen sätter strukturerna. Kulturen håller eller struntar i de formella strukturerna. Att långsamt och metodiskt arbeta med medveten kulturutveckling ger goda resultat. Att låta kulturen formas av slumpen är att missa en stor möjlighet och skapa onödig frustration.
Källor och inspiration
- Tajfel, Henri och Turner, John (1979). Social Identity Theory.
- Schwartz, Richard (1995). Internal Family Systems Therapy.
- Kegan, Robert och Lahey, Lisa (2009). Immunity to Change.
- Erfarenhetsbaserad kunskap från arbete med ledare och team i förändring.
- Samtalspsykologi, organisationspsykologi och systemteori.
Texten publicerades först i nyhetsbrevet Mellanrummet.Läs originalet på Substack (öppnas i ny flik)
Känner du igen situationen?
En fråga, en tanke att få feedback på eller ett första möte, fysiskt eller på Teams. Skriv några rader, så återkommer Fredrik.
Ta kontakt