Texter

Tre missförstånd om samverkansledare

Samverkansledning handlar inte om trivselaktiviteter, behövs inte bara vid start och leder inte till fler möten. Vad rollen är, och vad den inte är. Ur guiden för beslutsfattare.

Samverkansledarrollen är en relativt ny funktion i många projekt. Därför finns ibland föreställningar som skapar onödiga missförstånd.

1. ”Det handlar om trivselaktiviteter”

En vanlig uppfattning är att rollen handlar om trivsel. Men när samarbetet blir svårt beror det ofta på en kombination av kommunikationsklimat, oklara roller, olika tolkningar, avsaknad av gemensamma arbetssätt eller förändrade förutsättningar för projektet i stort.

Samverkansledning handlar om att på ett professionellt sätt bidra till tydlighet och framdrift, med särskild tonvikt på att utveckla en välfungerande projektkultur.

2. ”Den behövs bara vid projektstart”

Startfasen präglar projektkulturen mer än någon annan fas, och därför är samverkansledaren viktig där. Men erfarenheten visar att det ofta är i genomförandet, när trycket är som högst och beslut behöver samordnas effektivt, som rollen gör störst nytta.

I starten krävs ofta mer driv för att etablera struktur och gemensamma arbetssätt. I en stabil fas blir coachingen viktigare. I pressade skeden behövs båda: stöd för att tolka situationen och driv för att förflytta den framåt.

3. ”Det blir fler möten”

Det som skapar många möten är otydliga syften och brist på struktur. När möten leds effektivt, syftet är tydligt och beslut följs upp, minskar antalet möten snarare än ökar.

Vad rollen är, och inte är

Samverkansledaren är ingen chef, ingen medlare och ingen ersättning för ledningens ansvar. Rollen är en neutral, kvalificerad resurs som bidrar till att utveckla projektorganisationen, grupper och individer på alla nivåer.

Eftersom rollen står utanför parternas interna linjer kan samverkansledaren se och ge återkoppling på sådant som ofta försvinner i vardagens fokus på produktion och teknik: tidiga tendenser, tolkningsskillnader och samarbetsfriktion som riskerar att växa till problem om de inte fångas upp i tid.

Uppdraget bygger på att stödja båda parter lika och skapa en miljö där frågor kan diskuteras öppet och konstruktivt innan de blir hinder.

Det som inte lyfts växer

I komplexa projekt är det sällan frågans storlek som avgör hur svår den blir, utan när den lyfts och hur samtalet förs. När frågor inte lyfts tar människor egna vägar för att få vardagen att fungera. De fyller i luckor, gör egna antaganden eller agerar utifrån vad de tror att andra menar. Det är här parallella agendor föds, inte nödvändigtvis av illvilja, utan av brist på tydlighet.

Projekt som fungerar bra kännetecknas av att svåra frågor tas upp tidigt, lugnt och tryggt. Det innebär inte att vara konfrontativ, utan att kunna säga det som behöver sägas på ett sätt som håller relationen intakt och för verksamheten framåt.

Läs mer om helheten i Samverkansledning i komplexa projekt.

Källor

  • Huxham, C. och Vangen, S. (2005). Managing to Collaborate.
  • Schein, E. H. (1999). Process Consultation Revisited.
  • Edmondson, A. (1999). Psychological Safety and Learning Behavior in Work Teams. Administrative Science Quarterly.

Nyhetsbrevet Mellanrummet

Om situationer mellan människor i verksamheter. Nya texter direkt i din inkorg.

Prenumerationen sköts av Substack och öppnas i ny flik.

Känner du igen situationen?

En fråga, en tanke att få feedback på eller ett första möte, fysiskt eller på Teams. Skriv några rader, så återkommer Fredrik.

Ta kontakt