Texter

Styrning i samverkansprojekt: rätt fråga på rätt nivå

Ombud, styrgrupp, projektledningsgrupp och samverkansledare. Hur beslutsnivåer, forum och problemlösningstrappa får ett stort projekt att fungera i vardagen. Ur guiden för beslutsfattare.

Alla i projektet ska få möjlighet att förstå hur beslutsnivåerna hänger ihop och vilket ansvar som ligger var. Syftet är att rätt frågor hamnar på rätt bord. När beslutsnivåerna är klarlagda blir organisationen mer effektiv och vardagen enklare.

Fyra nivåer med var sin funktion

Ombuden är projektets högsta beslutande nivå och representerar sina moderorganisationers strategiska intressen. De säkerställer långsiktiga resurser, hanterar ärenden som ligger utanför projektets mandat och fattar beslut när projektets uppdrag, affärsmodell, ekonomiska ram eller riskfördelning förändras. Ombuden är också den sista utposten för att lösa större ekonomiska dispyter som inte kunnat lösas på lägre nivåer.

Styrgruppen leder projektet inom de ramar som ombuden fastställt. Den består normalt av seniora chefer och projektchefer från båda parter och beslutar om projektmål, budget, prioriteringar, större förändringar inom givna ramar och val av samverkansledare. Styrgruppen undanröjer hinder som projektledningsgruppen inte kan lösa inom sitt mandat, men leder inte den operativa produktionen.

Projektledningsgruppen är navet i den dagliga styrningen. Här ingår projektchefer, projektledare och utvalda nyckelroller från båda organisationerna. Gruppen planerar, leder och följer upp det operativa arbetet. Det är i den här gruppen som projektkulturen formas och sprids till resten av organisationen, genom sättet man samarbetar, löser problem och fattar beslut.

Samverkansledaren är knuten till projektledningen och fungerar som ett externt och neutralt stöd. Rollen har inget beslutsmandat. Den bidrar med systemperspektiv, identifierar organisatoriska och mellanmänskliga friktionspunkter i ett tidigt skede och stärker samspelet på alla nivåer. För att lyckas behöver samverkansledaren nära kontakt med projektledningen och tillgång till både styrgrupp och ombud.

Ombuden sätter ramarna, styrgruppen håller riktningen, projektledningsgruppen driver vardagen och samverkansledaren förstärker samspelet mellan alla delar.

Strukturen som bär vardagen

Projektets struktur beskriver hur organisationen fungerar i praktiken: hur information flödar, hur frågor hanteras och hur projektet skapar en rytm där människor kan arbeta utan onödig friktion. Delarna nedan anpassas till varje projekts förutsättningar.

Styrmodellen

Styrmodellen är grunden för hur beslut rör sig genom organisationen. När det är klart vilka frågor som hör hemma på vilken nivå minskar friktionen direkt. Modellen ger ett gemensamt språk för eskalering: vad som ska lösas mellan två personer, vad som lyfts till projektledningsgruppen och vad som kräver styrgruppens beslut.

Gemensamma arbetsprocesser

När två organisationer ska arbeta som en behöver planering, ekonomi, risk, inköp och ändringshantering beskrivas på ett gemensamt sätt. Projekt som saknar gemensamma processer får ofta dubbelt arbete, olika tolkningar och taktiska beteenden. När processen är gemensam blir samarbetet enklare, snabbare och mer transparent.

Forum och mötesserier

Det handlar inte om fler möten, utan om rätt möten med tydligt syfte och god förberedelse: forum där beslut fattas, forum där status klargörs och forum där problem löses. Rätt frekvens kortar tiden mellan att en fråga uppstår och att den hanteras.

Digital samarbetsplattform

En gemensam digital plattform ger en gemensam versionssanning och tydliga dokumentflöden, och minskar risken att information tappas eller dupliceras. Kopplad till interna system och AI-stöd sparar den tid och förbättrar besluten.

Problemlösningstrappa

En tydlig problemlösningstrappa beskriver hur frågor ska hanteras: vad som löses direkt, vad som lyfts till projektledningsgruppen och vad som går vidare till styrgruppen. Det skapar trygghet och minskar stress. Alla vet hur de ska agera när något inte fungerar.

Samlokalisering och visuell styrning

När nyckelpersoner i motsvarande roller sitter nära varandra, till och med i samma rum, uppstår spontana avstämningar och snabba lösningar som inte går att skapa digitalt. När status, risker och hinder visualiseras på gemensamma ytor blir arbetet mer transparent och enklare att samordna.

Eskalering ska vara odramatisk

I mogna projekt är eskalering odramatisk. När två funktioner inte kommer vidare lyfts frågan till rätt nivå och löses där den hör hemma. I omogna projekt drar man sig för att lyfta frågor, eftersom det uppfattas som ett misslyckande. Resultatet blir att frågor fastnar i organisatoriska mellanrum och växer i onödan.

När det är oklart vem som beslutar vad och vilka forum som faktiskt styr uppstår en trög vardag. Projektet får dubbla agendor, människor tar egna genvägar och projektledningen lägger tid på att reda ut ägarskap i stället för att driva arbetet framåt.

Struktur kräver kultur

En effektiv struktur är projektets ryggrad. Den ger förutsägbarhet och tydlighet, givet att den stöttas av projektkulturen. När kulturen präglas av ansvarstagande, tillit och viljan att lösa problem används strukturen precis som den är tänkt.

Läs mer om helheten i Samverkansledning i komplexa projekt.

Källor

  • Huxham, C. och Vangen, S. (2005). Managing to Collaborate.
  • Schein, E. H. (1999). Process Consultation Revisited.

Nyhetsbrevet Mellanrummet

Om situationer mellan människor i verksamheter. Nya texter direkt i din inkorg.

Prenumerationen sköts av Substack och öppnas i ny flik.

Känner du igen situationen?

En fråga, en tanke att få feedback på eller ett första möte, fysiskt eller på Teams. Skriv några rader, så återkommer Fredrik.

Ta kontakt