När andra inte förändras: asså, hur svårt kan det vara?
Om självbild, rädsla och hur du som ledare skapar trygghet för att etablera nya arbetssätt.
Du har troligen varit där. Du har förklarat, motiverat och engagerat dig. Medarbetaren visar förståelse, håller med och vill.
Fast sedan händer inget. Det nya beteendet uteblir. Det gamla lever kvar.
Och du undrar tyst och ofiltrerat för dig själv: asså på riktigt, hur svårt kan det va?
Det är en frustrerande plats att vara på som ledare. Fast det är också här ett verkligt ledarskap börjar.
För det du tolkar som motstånd är oftast något helt annat: ett försök att skydda en självbild som länge gett personen trygghet, tillhörighet och värde.
Självbilden styr
Vi människor förändrar oss inte bara genom instruktion eller motivation. Vi förändrar oss när vi får möjlighet att pröva en ny berättelse om oss själva, utan att förlora ansiktet.
Det är därför självbilden spelar så stor roll. Om det nya arbetssättet skaver mot hur en person ser på sig själv kommer medarbetaren att bromsa. Inte av principiella skäl, utan för att det känns fel på en djupare nivå.
Social Identity Theory (Tajfel och Turner) visar att vår identitet är starkt kopplad till gruppen: vilken status vi har, hur vi uppfattas, vilken roll vi fyller. När en förändring hotar den rollen hotar den även vår känsla av tillhörighet.
Internal Family Systems-modellen (Schwartz) beskriver hur vi alla bär på olika delar inom oss, där vissa delar har till uppgift att skydda oss från skam, osäkerhet eller misslyckanden. När en förändring väcker de rädslorna aktiveras våra skyddsmekanismer automatiskt.
Fyra vägar till önskad förändring
Vad kan du som ledare göra? Här är fyra sätt att hjälpa människor att våga röra sig, inte genom press utan genom trygghet.
1. Se berättelsen bakom beteendet
Fråga dig inte bara: ”Varför gör medarbetaren inte som vi sagt?” Fråga i stället: ”Vilken berättelse om sig själv försöker individen bevara?” Kanske handlar det om att vara den erfarna, den pålitliga, den som klarar sig själv. Att förstå den berättelsen är nyckeln till att stötta en förflyttning i beteende.
2. Normalisera det mänskliga
Säg det högt: det är helt normalt att vilja hålla fast vid det som känns tryggt och bekant. Du hjälper ingen genom att låtsas att förändring är enkel. När du erkänner att det är svårt minskar du skammen och ökar möjligheten till ärlig dialog.
3. Ge möjlighet att prova nya beteenden
Ge människor möjlighet att prova nya beteenden utan att prestera eller bevisa något. Små handlingar i miljöer med låg risk, där det är okej att känna sig ovan och göra misstag. Det är i de mellanrummen som nya vanor kan börja formas.
4. Ge återkoppling på nya beteenden, konstruktivt och vänligt
När någon gör något annorlunda, även lite grann, visa att du ser det. Identitet förändras när vi möter någon som bekräftar: ”Det där var också du.” Konkret erkännande av små steg bygger broar till nya möjligheter.
Ett exempel
På ett teknikföretag skulle utvecklingsavdelningen gå över från individuellt arbete till parprogrammering och fler delaktiga granskningsprocesser. Alla nickade på mötena, men förändringen stod still.
För en av de mest erfarna utvecklarna verkade övergången omöjlig. Han var känd för att leverera snabbt och felfritt, en identitet han byggt under många år. Att arbeta i par innebar att bli långsammare, visa halvfärdiga lösningar och låta andra se hans trevande process.
När hans chef ställde frågan ”Vad är det värsta som skulle kunna hända om du arbetar mer tillsammans med andra?” kom svaret efter en stunds tystnad: ”Att alla ser att jag inte är så skicklig som de tror.”
Chefen gav honom då möjlighet att leda en intern workshop om kodkvalitet, där han ärligt fick dela både sina styrkor och det han ville utveckla. Det blev en vändpunkt. När han själv fick formulera sin expertroll på nya villkor kunde han gradvis börja prova det nya arbetssättet.
Ett halvår senare var han teamets starkaste förespråkare för parprogrammering. Inte bara för att chefen krävt det, utan för att han också hittat ett sätt att vara kompetent och kunnig även i det nya.
Ledarskap som skapar rum för förändring
Ledarskap handlar inte om att driva igenom förändring enbart med kraft. Det handlar absolut om att sätta förväntningar och ramar, men lika viktigt är att skapa förutsättningar som gör att människor vågar bli en ny, uppgraderad version av sig själva.
När du förstår att motstånd ofta är ett tecken på att något viktigt står på spel för individen kan du leda från platsen där personen är, inte från platsen där du önskar att hen redan vore.
Källor och inspiration
- Tajfel, Henri och Turner, John (1979). Social Identity Theory.
- Schwartz, Richard (1995). Internal Family Systems Therapy.
- Kegan, Robert och Lahey, Lisa (2009). Immunity to Change.
- Erfarenhetsbaserad kunskap från arbete med ledare i förändring.
- Samtalspsykologi, organisationspsykologi och systemteori.
Texten publicerades först i nyhetsbrevet Mellanrummet.Läs originalet på Substack (öppnas i ny flik)
Känner du igen situationen?
En fråga, en tanke att få feedback på eller ett första möte, fysiskt eller på Teams. Skriv några rader, så återkommer Fredrik.
Ta kontakt